Screw you!

Haha im so sick and tired of this fucking shit. How could I be such a fool?
You said, you and I forever, what a joke. You say you love me, but fuck no, you don´t. You just talk a lot of shit and none of the things you tell me will ever happen.
I´m not gunna lie. I was happy. WAS. Thought you and I was going to stay togheter a longer time than this. But I was wrong. Now you have your friends, and I don´t even exist in you pretty little world. But it´s okay. If you don´t want me around, sure. I´m not gunna handle this in a good way, you have caused me that much pain, I can´t even explain how it feel to just see you walk away.

You don´t talk to me. You dont text me. You don´t anwser me. What the fuck do I do wrong? Sometimes I wish we would never meet.Mayby we shouldent be friends.Mayby that was a mistake. I don´t know. Because I´ve been so happy for you and with you. But now. Poof. And you´re gone.

You´re the reason why i can´t sleep at night. You´re the reason my heart feels heavy like a fucking stone. You´re the reason why i can´t stop crying. You only come back when you need something from me. But you know what? Fuck you. I don´t want you anymore. I thought you were my best friend. But hell, I was so wrong. I´m gonna live my life without you and your fucking lies.

10 years. 10 years of lies. 10 fucking years.

Vill bara slita, vrida
ändra, riva
Riva bort kanske 7000 gram
och det illamående som tycks växa sig starkare
i takt med att jag tynar bort
Trots att jag är mer levande än någonsin

Men jag dör
i takt med att självhatet
gror

Jag har ju alltid vetat
att jag inte duger
För ung, dum, naiv
För äckligt himla oattraktiv

Och nu bryr jag mig inte.

Schizofreni.

När stilla gitarrers sammanflätade röster överröstar mina egna, sammetsmjuk mot alla hårda medvetanden invid mitt eget, då lyfter jag iväg från marken och lever i alla tider jag levat, tar livet av mig i alla åldrar.

Jag ligger dövstum och betraktar vår vitskimrande värld genom sotat glas, den lyser för starkt, jag tar fram min fickkniv och håller den mot halsen. Blundar och musiken tar över mitt sinne, ja, ja ja om jag bara tryckte på hårdare skulle jag försvinna, åh, dö. Det är ju inte det att jag vill dö, eller inte leva, sånna begrepp existerar inte längre. Jag vill egentligen bara veta att allt är slut nu och sippra sönder i takt med gitarrens vibrerande.

Vore inte det fint? Att dö.
Det vore ju ingen akt av agression, eller av depression, utan mer en dröm om frihet. Jag vill inte dö för att dö utan jag vill dö för att, i några få minuter, få leva.