Jag sitter på mitt rum och längtar hem.
Hem och bort, desperat bort från mina föräldrar
som stampar sönder mina nerver.
Är det något nytt och eget, eller det
gamla. Det som var innan allt blev för litet.
Mitt liv är trångt. Jag kan inte andas.
Hotar att kvävas. Jag måste ut.
Eller så måste jag krympa.
Jag längtar bort,
men vill ändå stanna i
det mysiga och varma.
Där ute är det kallt och ensamt.
Vet aldrig vad jag vill.
Men längtar ändå lika starkt.
Längtar bort.
Längtar hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar