Är så trött på allt. Trodde att livet på internatet och den nya skolan skulle vara fantastiskt. Men ack så fel jag hade!
Blir så jävla less och ledsen på folk som går och snackar skit bakom ryggen på en, och att man sen hör en massa från andra som personen sagt. liksom, har du problem kom till mig med dem! Det kan väl fan inte någon annan göra åt?!
Jag känner att jag verkligen inte passar in här, jag vill inte vara kvar, jag vill bort. Jag vill hem. Hem till allt som var förut, jag och Amanda som det alltid varit. Det är något jag verkligen saknar. Amanda. Min andra hälft. Och det är inte förens man är borta från någon, man inser hur mycket man saknar dem. Och vi som lovade att aldrig igen skilljas åt. Du och jag mot världen, som alltid <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar